prestationsångest
Hittade denna bloggen för några dagar sen och läste detta. Himla bra skrivet! Känner igen mig så himla väl och fattar inte varför det är såhär.. Stämmer alldeles för bra in på samhälllet och det borde det inte göra. Borde vara helt tvärtom. Hon som skrivit det heter Ella Svanberg och ni hittar hennes blogg här.
Någonting som dagligen sorteras bort som att det vore onödigt och struntas i är människor med prestationsångest. (som många människor lider av dagligen, inte minst jag). Varför är det så?
Det är verkligen inte så konstigt att fler och fler ungdomar lider av det nu för tiden. Prestationsångest för att kraven är stenhårda. Jag menar inte bara i skolan, utan i livet också. Under de senaste halvåret har jag känt mig utbränd och nere, utan att ha kunnat sätta fingret på vad det beror på. Jag tror att jag har kommit fram till att pressen på inte bara mig, utan ungdomar over all är hård från alla håll.
Man förväntas prestera bra i skolan, för det första. Trots att man har 9-10 kurser på samma gång ska man vara perfekt i alla. Ibland känns det inte som att människor förstår hur mycket tid och möda man faktiskt lägger ner på sitt skolarbete. En lärare kanske ger ut en uppsats och tänker att det inte kan vara så himla svårt. Den ska ju bara vara 6 sidor lång. Minst. Med källkritik, och en massa andra saker. JO, det är svårt. Det går åt väldigt mycket fritid. Jag lägger mer än gärna mycket tid på skolan då jag är väldigt engagerad i att få bra betyg. Men ibland känns det som att man drunknar. Det gör det nog för alla. Liksom, den där uppgiften som läraren inte tycker är någonting tar mig minst en fredagkväll att göra. Om inte mer! Hjärnan måste proppas full av hundramiljonermiljarder saker. Och man ska kunna vara källkritisk. Och duktig på att skriva. Duktig på att räkna. Det känns som att man inte får ha någon svaghet, ibland.
Man förväntas också prestera bra socialt. Trots all press från skolan ska man också hinna umgås, festa, träffas, och så vidare. Dessa två olika krav kan krocka så himla hårt ibland. Jag kan känna att jag mår dåligt om jag sitter hemma med en historieuppgift på en fredagkväll för att jag missar roliga saker. Samtidigt mår jag dåligt om jag drar ut och har roligt, eftersom jag inte får någonting gjort. Dessa två olika pressade situationer blir jävligt plågade av varandra. Jag måste kunna ha båda sidor, men man blir så fruktansvärt sliten när man dragits mellan de två sakerna ca 100 miljoner gånger. Man vill så himla mycket, men man har ju bara en kropp.
Sedan ska man ju också se bra ut. Trots att jag önskar att alla kunde tänka att de duger som de är så ser ju inte samhället likadant på saken. Och det påverkar såklart alla. Inte nog med ovanstående, så ska man hinna se snygg, fräsch, vågad, cool, uppdaterad och pigg ut. Som en vägg för allt kaos som håller på att åka runt i huvudet. Vi måste se bra ut utåt. Leka perfekta och lugna för varandra. Som att man inte ens vet vad stress och press innebär. Alltid vara trevliga och lugna på ytan.
JAG, OCH MÅNGA ANDRA ÖNSKAR ATT VI KUNDE KOMBINERA ALLA DESSA UTAN ATT FÅ KÄNSLAN AV ATT TIO MOTORVÄGAR KORSAR VARANDRA I HUVUDET SAMTIDIGT.
Jag tror att många känner igen sig. Jag vet hur det känns. Prestationsångest är fan helt jävla OK och förståeligt ♥
Man förväntas också prestera bra socialt. Trots all press från skolan ska man också hinna umgås, festa, träffas, och så vidare. Dessa två olika krav kan krocka så himla hårt ibland. Jag kan känna att jag mår dåligt om jag sitter hemma med en historieuppgift på en fredagkväll för att jag missar roliga saker. Samtidigt mår jag dåligt om jag drar ut och har roligt, eftersom jag inte får någonting gjort. Dessa två olika pressade situationer blir jävligt plågade av varandra. Jag måste kunna ha båda sidor, men man blir så fruktansvärt sliten när man dragits mellan de två sakerna ca 100 miljoner gånger. Man vill så himla mycket, men man har ju bara en kropp.
Sedan ska man ju också se bra ut. Trots att jag önskar att alla kunde tänka att de duger som de är så ser ju inte samhället likadant på saken. Och det påverkar såklart alla. Inte nog med ovanstående, så ska man hinna se snygg, fräsch, vågad, cool, uppdaterad och pigg ut. Som en vägg för allt kaos som håller på att åka runt i huvudet. Vi måste se bra ut utåt. Leka perfekta och lugna för varandra. Som att man inte ens vet vad stress och press innebär. Alltid vara trevliga och lugna på ytan.
JAG, OCH MÅNGA ANDRA ÖNSKAR ATT VI KUNDE KOMBINERA ALLA DESSA UTAN ATT FÅ KÄNSLAN AV ATT TIO MOTORVÄGAR KORSAR VARANDRA I HUVUDET SAMTIDIGT.
Jag tror att många känner igen sig. Jag vet hur det känns. Prestationsångest är fan helt jävla OK och förståeligt ♥
Bilden har hon hittat på tumblr.